Livets vändpunkt
Hej ni som nu skulle få för er att läsa. Jag har valt att skriva om en viss person som verkligen får en att skina, som verkligen gör varje dag värt att leva. Frida Brink AKA Mellowmaniakk Brink @ fb.
allting denna underbara människan gjorde var dag var nog för att man till och med skulle kunna börja gråta av glädje för det är så himla gulligt och hon är verkligen så duktig. hon har börjat sköta skolan som både hon och jag hoppade av vid en tid. och hon sköter den duktigt. hon är så duktig på att sminka sig, på att sköta sin blogg, sköta sitt yttre o då menar jag verkligen sköta. gjorde ansiktsmask med henne några gånger och det var faktiskt bra det hon visade mig det funkade faktiskt. hon är sådär bra på franska, hon är väldigt smart och allmänbildad. Hon kan verkligen laga god mat och hon har god hand med små barn. riktigt gulligt är det när hon leker med dem. fick små leenden på läpparna då och då när hon lekte med sin storebror Markus barn. hon är söt från topp till tå med andra ord. hon brukade skoja till det och vara övergullig när jag var ledsen, hon ville ofta dela sin famn när jag behövde det och jag uppskattade det. men jag behandlade inte henne alltid bra det gjorde jag inte o jag tänker inte sitta o ljuga om det. jag var väldigt VÄLDIGT rädd att förlora denna människan. så rädd att jag nog gjort det med. mycket hon gjorde tyckte jag inte om TRODDE jag o därför skrek jag o blev svartsjuk och jag var halvt otrogen en gång till en viss punkt där en röst sa till mig att sluta. och nu när jag väl insett hur mycket denna underbara människan betyder i mitt hjärta o för min själ. så har jag verkligen förändrats och försöker visa henne att jag ger henne uppmärksamhet. försöker stötta henne med saker, även hjälpa till med råd om vad jag tycker och såna saker. allting för att visa att jag verkligen är ledsen och för att behandla henne som hon förtjänar tillbaka
jag var och har varit sån hela mitt liv att det finns inte mycket jag orkar för jag har ADHD och Aspergers där det även ingår att jag har rätt stor social fobi. men även den punkten lägger jag åt sidan för att visa hur mycket hon är värd. jag ska försöka börja jobba om jag inte får aktivitetsersättning för att visa henne exakt hur långt jag orkar kämpa för henne. och ett gott råd till er som läser detta. fråga gärna henne om råd och tips ang smink, kanske musik eller bloggdesign eller matlagning eller annat. hon är RIKTIGT duktig på rätt mycket
detta jag insett nu har blivit som en livets vändpunkt typ. jag har hittat massvis med fel hos mig och tagit bort dem, jag har tagit mig tid att stegvis bygga upp mer ork, jag försöker visa intresse och att hålla humöret uppe men uppriktigt sagt. hon har hjälpt mig med så mycket, jag känner mig naken och ensam utan henne. o jag som är ungefär 2 år äldre än henne borde kunna massor också vilket jag kan i andra ämnen men tro mig hon lär mig väldigt nyttiga saker nästan varje dag
detta är bilden från första dagen jag såg henne och tänkte hon vill jag ha!
en annan bild på henne! :)
glöm nu inte. rådfråga gärna henne om saker för hon är rätt duktig på det mesta :) hejdå alla ni som läser
allting denna underbara människan gjorde var dag var nog för att man till och med skulle kunna börja gråta av glädje för det är så himla gulligt och hon är verkligen så duktig. hon har börjat sköta skolan som både hon och jag hoppade av vid en tid. och hon sköter den duktigt. hon är så duktig på att sminka sig, på att sköta sin blogg, sköta sitt yttre o då menar jag verkligen sköta. gjorde ansiktsmask med henne några gånger och det var faktiskt bra det hon visade mig det funkade faktiskt. hon är sådär bra på franska, hon är väldigt smart och allmänbildad. Hon kan verkligen laga god mat och hon har god hand med små barn. riktigt gulligt är det när hon leker med dem. fick små leenden på läpparna då och då när hon lekte med sin storebror Markus barn. hon är söt från topp till tå med andra ord. hon brukade skoja till det och vara övergullig när jag var ledsen, hon ville ofta dela sin famn när jag behövde det och jag uppskattade det. men jag behandlade inte henne alltid bra det gjorde jag inte o jag tänker inte sitta o ljuga om det. jag var väldigt VÄLDIGT rädd att förlora denna människan. så rädd att jag nog gjort det med. mycket hon gjorde tyckte jag inte om TRODDE jag o därför skrek jag o blev svartsjuk och jag var halvt otrogen en gång till en viss punkt där en röst sa till mig att sluta. och nu när jag väl insett hur mycket denna underbara människan betyder i mitt hjärta o för min själ. så har jag verkligen förändrats och försöker visa henne att jag ger henne uppmärksamhet. försöker stötta henne med saker, även hjälpa till med råd om vad jag tycker och såna saker. allting för att visa att jag verkligen är ledsen och för att behandla henne som hon förtjänar tillbaka
jag var och har varit sån hela mitt liv att det finns inte mycket jag orkar för jag har ADHD och Aspergers där det även ingår att jag har rätt stor social fobi. men även den punkten lägger jag åt sidan för att visa hur mycket hon är värd. jag ska försöka börja jobba om jag inte får aktivitetsersättning för att visa henne exakt hur långt jag orkar kämpa för henne. och ett gott råd till er som läser detta. fråga gärna henne om råd och tips ang smink, kanske musik eller bloggdesign eller matlagning eller annat. hon är RIKTIGT duktig på rätt mycket
detta jag insett nu har blivit som en livets vändpunkt typ. jag har hittat massvis med fel hos mig och tagit bort dem, jag har tagit mig tid att stegvis bygga upp mer ork, jag försöker visa intresse och att hålla humöret uppe men uppriktigt sagt. hon har hjälpt mig med så mycket, jag känner mig naken och ensam utan henne. o jag som är ungefär 2 år äldre än henne borde kunna massor också vilket jag kan i andra ämnen men tro mig hon lär mig väldigt nyttiga saker nästan varje dag
detta är bilden från första dagen jag såg henne och tänkte hon vill jag ha!
en annan bild på henne! :)
glöm nu inte. rådfråga gärna henne om saker för hon är rätt duktig på det mesta :) hejdå alla ni som läser
